kelvink

Igår var en tung dag.
Vår älskade och saknade vän Johan dog för 1år sedan igår.
Men försökte att bara minnas de fina stunderna han gett oss och inte den hämska kvällen för ett år sedan.
Vi tände ljus ute och inne för honom.

Så här såg det ut på bron då vi tänt lite ljus:



I övrigt var jag till barnmorskan igår.
Skönt att få prata av sig lite och få lite info om hur vi ska gå vidare för att nå målet med att få ut bebis.
Har en toppen barnmorska och nu är det lite mer väntan innan nästa steg.
Är iaf super glad att jag har mina vänner och familj som stöttar mig oavsett hur jag känner (för mage eller bebis till och från).
Bara för jag tycker att min gravidmage är äcklig och att det är obehagligt att bebis rör sig (vilket den nu igen gör VÄLLDIGT mycket) inte betyder att jag tycker barnet i sig är äckligt eller att jag inte kommer älska det.
Däremot utan stöd från min älskade Sambo och familj mf så vet man inte hur det skulle gå.

Väldigt glad iaf att jag ha en sådan undebar karl som stöttar och peppar mig och får mig att må bra!

Men som sagt så är det nu ännu lite väntan innan nästa steg.
10:e dagen över nu idag och jg känner mig gaska trött och sliten.
Inte så super social heller.... Orkar inte prata med alla i telefon mm så ta inte illa upp om jag bara trycker bort er eller inte svarar då ni ringer.
Inget illa menat utan bara inte så sugen på att prata...